Nya konsumenträttigheter har införts på EU-nivå som påverkar företag som handlar med konsumenter, särskilt de som tillhandahåller digitalt digitalt innehåll online. Dessa rättigheter har införts genom EU: s direktiv om konsumentskydd och genomförts genom nationell lagstiftning i de olika EU-medlemsstaterna.

Som vi hade förväntat har efterlängtade riktlinjer om tillämpningen av direktivet nyligen publicerats av generaldirektoratet för rättvisa (riktlinjen). Vi sammanfattar nedan några av de viktigaste punkterna i Guidance som påverkar leverantörer som tillhandahåller digitalt digitalt innehåll online.

1. Uppgifter som måste lämnas vid inköpsplatsen: Direktivet kräver att leverantörerna på ett tydligt och framträdande sätt informerar konsumenterna om viss betydande information (t.ex. varornas huvudegenskaper, totalpriset, kontraktets varaktighet och villkoren för uppsägning) direkt innan konsumenten lägger sin order.

Guiden rekommenderar att "detta ska presenteras så att konsumenten faktiskt kan se och läsa den innan du lägger ordern utan att vara skyldig att navigera bort från den sida som används för att lägga ordern". Leverantörerna måste därför se till att deras kassa sidor innehåller minst denna specifika information.

2. Beställningsknappar: Guiden upprepar att leverantörer måste använda inköpsknappar som innebär en betalningsskyldighet, till exempel: "köp nu", "betala nu" eller "bekräfta köp". Med "register", "bekräftelse" eller "beställning" kommer det inte att vara tillräckligt för att följa direktivet.

3. Bekräftelsemail: Direktivet kräver en bekräftelse på att kontraktet ska tillhandahållas inom en rimlig tid. Guiden antyder att digitala innehållsleverantörer kommer att behöva skicka bekräftelsemailen "omedelbart före" konsumenten börjar hämta eller strömma innehållet. Det kan vara tekniskt utmanande för vissa leverantörer, särskilt de som gör det möjligt för konsumenterna att starta sin ström nästan samtidigt med inköpsavslutningen.

4. Tjänstekontrakt kontra kontrakt för leverans av digitalt innehåll: Direktivet förklarar inte huruvida vissa abonnemangsbaserade digitala innehållstjänster (till exempel online-VOD-filmabonnemang eller all-you-can-eat-musikabonnemang) ska behandlas som "tjänster" eller "kontrakt för leverans av digitalt innehåll". Även om vägledningen inte specifikt tar upp denna punkt, tycks det innebära att sådana teckningsavtal ska behandlas som kontrakt för digitalt innehåll. Detta är en bra förtydligande för leverantörer.

Guiden säger vidare: "Om det omfattas av ett abonnemangsavtal, skulle varje leverans av digitalt digitalt innehåll enligt detta avtal inte utgöra ett nytt" kontrakt "i direktivets syften". I riktlinjen läggs till att betalt per-visningsinnehåll, som inte omfattas av konsumentens prenumeration, ändå behandlas separat som ett nytt kontrakt.

5. Tillhandahållande av digitalt innehåll före utgången av uppsägningsperioden: Det kanske mest kontroversiella kravet i direktivet är att leverantören måste få konsumentens uttryckliga samtycke innan han köper digitalt innehåll tillgängligt för konsumenten under 14-dagars avbeställningsperiod genom nedladdning eller strömning tillsammans med ett bekräftelse från konsumenten att de kommer att förlora sin inställning rätt när de börjar komma åt innehållet. Leverantörerna har varit oroade för att sådant språk kan vara skrämmande för konsumenterna och kan leda till en negativ inverkan på försäljning och konvertering.

För att hjälpa konsumenten föreslår Guiden att du använder en kryssruta på leverantörens hemsida, men förtydligar att en förkryssad låda sannolikt inte kommer att vara tillräcklig, inte heller hänvisar till de allmänna villkoren. Icke desto mindre läggs vägledningen till att uttryckligt samtycke och bekräftelse kan erhållas samtidigt (t.ex. på inköpsidan) och ger följande exempel formulering: "Jag godkänner härmed att kontraktet genomförs omedelbart och erkänner att jag kommer att förlora min rätt av tillbakadragande från kontraktet när nedladdningen eller streaming av digitalt innehåll har börjat ".

Leverantörer kan vara angelägna om att använda mindre skrämmande språk för att uppnå samma resultat, men i ljuset av den skenbart oflexibla tolkningen av direktivet på detta punkt är det viktigt att se till att något ersättningsspråk fortfarande uppnår både: a) det uttryckliga samtycket från konsumenten; och (b) konsumentens bekräftelse att de kommer att förlora sin avbeställningsrätt genom att fortsätta.

6. Övrig informationskrav: Leverantörerna har varit särskilt oroade över tvetydigheten i den detaljnivå som krävs för konsumenterna i samband med a) funktionaliteten, inklusive tillämpliga tekniska skyddsåtgärder, av digitalt innehåll, och (b) all relevant interoperabilitet av digitalt innehåll med hårdvara och mjukvara.

Guiden klargör att "det verkar inte vara möjligt att ställa in en enda uttömmande lista över funktionalitet och kompatibilitetsparametrar som skulle gälla för alla digitala produkter". Därför tillhandahåller Guiden en icke-uttömmande lista över information som kan krävas för att hjälpa leverantörer med eventuella ändringar som de behöver göra.

Slutgiltiga tankar

Guiden var verkligen välbehövlig och svarade på ett antal frågor som tidigare hade plågat leverantörer, men det är olyckligt att Guiden har publicerats så sent, särskilt eftersom många leverantörer redan har gjort betydande investeringar och använt betydande resurser för att följa Direktivet senast den 13 juni i fjol.

Det är emellertid troligt att många leverantörer som en följd av vägledningen kommer att behöva ompröva sina tjänster för att säkerställa att deras egen tolkning av direktivets krav stämmer överens med generaldirektoratets.

  • Gregor Pryor är medordförande i Global Entertainment and Media Group och Nick Breen är Associate, Entertainment and Media Group, på Reed Smith LLP