Prostetiska lemmar blir alltmer levande, tack vare en mängd utvecklingar inom robotiken. Men nu har ingenjörer på Stanford tagit ett stort steg framåt genom att utveckla en artificiell hud som kan upptäcka beröring och skicka den informationen till levande hjärnceller.

Det är skapandet av Zhenan Bao, en kemteknikprofessor, som har arbetat under det senaste decenniet för att utveckla ett material som kan flex och läka som hud, men har också förmåga att innehålla berörings-, temperatur- och smärtgivare och vidarebefordra data till en hjärna.

Den senaste prototypen mot det målet kan replikera en aspekt av beröring - det kan berätta skillnaden mellan en mjuk borste och ett fast handslag och skicka den informationen till hjärnan. "Det här är första gången ett flexibelt, hudliknande material har kunnat detektera tryck och även överföra en signal till en del av nervsystemet, säger Bao.

Väggarna i våffeln

För att göra det använder den miljarder kolnanorör som sprids genom en plast som är inryckt med ett våffelmönster. Trycket pressar våfflorna ihop närmare varandra, vilket gör det möjligt för dem att bättre leda elektricitet. Ju högre trycket desto starkare signalen.

Den data överförs sedan till nervsystemet med en teknik som kallas optogenetik. Specifika celler är känsliga för ljus och då kan ljuspulser användas för att koppla dessa celler till och från, vilket visar att systemet kan generera en sensorisk utgång som är kompatibel med vår hjärna.

Det är hoppas att med tiden kan den konstgjorda huden också skilja på textur och temperatur. Den mänskliga handen har sex typer av biologisk sensormekanism, och trycket är bara en av dem. "Vi har mycket arbete för att ta detta från experiment till praktiska tillämpningar," sa Bao. "Men efter att ha gått många år i det här arbetet ser jag nu en klar väg där vi kan ta vår konstgjorda hud."

  • Du lever i en "evig sommar", och det skadar din hälsa