Mother Earth är ett moderkort. Den sista milen diskuteras mycket, men mycket viktigare är den "mellersta milen" - och det betyder djupa havs-kablar. En hel del 99 procent av de internationella uppgifterna överförs längst ner i havet via ubåtkommunikationskablar, med nya, högkostnads- och högteknologiska projekt som planeras för att ytterligare öka globala bredbandshastigheter.

"Submarine-kablar är avgörande för att stödja Internet, som bär nästan all trafik fram och tillbaka över hela världen", säger Kaveh Ranjbar, informationschef för RIPE NCC, ett av fem regionala Internetregistren (RIR). "Deras betydelse innebär att det finns många av dem, vilket i sin tur innebär att internet har uppsägningar på plats om ett avsnitt skadas", säger han.

Fisketrålare förstör ofta undervattenskablar nära kusten

Kan en ubåtskabel skadas av jordbävningar och vulkaner?

Jordbävningar och naturkatastrofer är sällsynta men dödliga. "När vi hade tsunamin i Japan 2011 förstörde vi nästan alla kablar i området", säger Jean-Luc Vuillemin, Senior Vice President, International Backbones & Networks på Orange Marine. Fem år tidigare avbröt en jordbävning 80% av kabelanslutningarna mellan Taiwan och världen, torkade ut hälften av Hongkongs internetkapacitet och lämnade sina banker på att floundera.

Det största problemet är emellertid med fartygens ankare och fiskeindustrin. "Problemet är inte alls med hajar, som jag läste i några tidningar, men fisketrålare, särskilt nära kusten," säger Vuillemin ", så vi begraver sjökablarna upp till 3 meter i havsbotten, särskilt nära kusten. "

Allt detta är anledningen till att nätverket nu har så mycket redundans. "En kabelbrytning är problematisk eftersom minst två till tre veckor krävs innan det kommer att fungera igen, säger Eric Loos, Senior Product Manager Kapacitet & IP, BICS, vars 75 ubåtskabel har 200 landningsplatser.

Hur kommer dessa stora projekt ut ur marken?

Processen går något så här - ett globalt konsortium föreslår en ny höghastighetskabel för att koppla samman två olika länder och uppmanar investeringar från globalt kapital och alla länder längs vägen som vill dra nytta av. Nationella regeringar, telekomföretag eller privata investerare bidrar då till kabeln och betalar för en landningsstation för att ansluta till den.

Ta Orange Marine Sea-Me-We 5, en 20 000 km lång kabel som kommer att länka Frankrike och Singapore från 2016, med 18 kabellandningar i 17 länder, inklusive Myanmar, Bangladesh och Sri Lanka. För ett utvecklingsland är en ny kabel som passerar i närheten ett enormt - och enormt dyrt - tillfälle.

Till exempel har Bangladeshs regering tagit ett lån på 44 miljoner dollar (cirka 29,5 miljoner US $, 56 miljoner US $) från den islamiska utvecklingsbanken för att hjälpa till att betala sitt totala bidrag på 72,5 miljoner dollar (cirka 48,7 miljoner dollar, 93,3 miljoner dollar) mot SMW5 kabel. Av det totala är 40 miljoner dollar (ca 26,9 miljoner dollar, 51,4 miljoner dollar) för djuphavskabelns tillverkning och installation, och 32,5 miljoner dollar (ca 21,8 miljoner dollar, 41 miljoner dollar) är för filialkabeln och landningsstationen.

Grannar Myanmars beslut att även länka till SMW5 gjorde det billigare för Bangladesh att ansluta sig till det. Insatserna är höga - Bangladeshs nuvarande internetbandbredd totalt är cirka 200Gbps tack vare den enda ubåtskabeln som den länkar till, även om den också har överlandslänkar till indiska kablar. När SMW5 är klar kommer landet att ha sju gånger mer kapacitet.

"Landningsstationerna kan vara öppna eller stängda", säger Vuillemin. "Om det är öppet kan alla teleoperatörer ansluta till kabeln, men om den är stängd kan endast operatören som betalat för landningsstationen ansluta." Kabeln tillverkas i ena änden av Alcatel-Lucent och från Singapore-änden av NEC, och läggs med en av Orange Maritime fyra kabelfärdiga fartyg.

"Snabb webbåtkomst kan ha transformativa befogenheter på att utveckla samhällen, speciellt när man tänker på det när det gäller tillgång till utbildning och bättre kommunikation under katastrofscenarier", säger Liam Fisher på Builtvisible.

Nya länkar skapas?

Det är ganska otroligt att det finns ett nytt projekt som kallas arktisk fiber vars 15 000 km kommer att passera genom den frusna nordvästra passagen - kanadensiska och alaskanska arktiska - för att direkt ansluta Tokyo med New York och London.

Doug Madory, direktör för internetanalys hos Dyn

"Arctic Fiber är ett nytt och ambitiöst projekt som, om det lyckas, potentiellt kan uppnå den snabbaste internetvägen mellan New York City och Tokyo, samt tillhandahålla höghastighetsinternet till städer i norra Kanada och Alaska", säger Doug Madory, chef för Internetanalys på Dyn, vars blogg innehåller några fascinerande utredningar av Kubas brist på ubåtkablar och på Ryssland som aktiverar Krim-kabeln.

"Arktisfiberteamet måste tävla med problem som aldrig tidigare har ställts inför ett ubåtskabelinstallationsprojekt - det är ett annat exempel på de fantastiska arbetsingenjörerna som gör det där för att skapa en mer robust och prestanda."